Syster JanePRIVAT |D |G |A 1. Jag vakna' upp i sjukhusets säng, trodde jag sjöng på min sista refräng, ont överallt och ett huvud som värkte och jag mindes ju ingenting av vad som hänt. Det börja' en dag en kvart över fem. Jag sluta mitt jobb och var på väg hem, en smäll och en duns och några bromsar som skrek, sedan svartnade allt för mig tills jag vaknade upp hos dig. Refr. Syster Jane va du va söt och fin när du kom in till mig och rulla' upp gardin och när du tog min hand så börja' pulsen slå och hjärtat börja gå. Att en man kan känna så. Syster Jane vad du var rar och mjuk Jag tror jag alltid skulle vilja vara sjuk När du tog hand om mig så blev jag kär i dig. Så'n tur att det var du, ja , så'n tur att det var du. Syster Jane. 2. Så kallt och tyst det va' på min sal, där jag led mina helvetets kval. Doktor'n han kom på sin vanliga rond och sa, Det här tar nog tid ska du se. Men dagarna gick och tiden försvann och alltmer jag börja' likna en man. Bandaget togs bort och jag fick upp och gå och jag tror att jag kan förstå att det hela berodde på. Refr. Syster Jane va du va söt och fin när du kom in till mig och rulla' upp gardin och när du tog min hand så börja' pulsen slå och hjärtat börja gå. Att en man kan känna så. Syster Jane. |E |A |H 3. Men nu är jag frisk och känner mig bra. Allting är precis som det ska. Jag hade tur när jag hamna' på salen där jag först mötte syster Jane. Jag sluta mitt jobb en kvart över fem, skynda mig så för att komma hem. Där sitter hon och väntar på mig. Det finns ingen som syster Jane. Nej ingen som syster Jane. Refr. Syster Jane va du va söt och fin jag tror jag alltid skulle vilja vara din. När du tog hand om mig så börja' pulsen slå och hjärtat börja gå. Syster Jane vad du var rar och mjuk Jag tror jag alltid skulle vilja vara sjuk När du tog hand om mig så blev jag kär i dig. Så'n tur att det var du, ja , så'n tur att det var du. Syster Jane. ï